Jag brukar läsa vad som skrivs om ”hundaggressivitet” och inget av det stämmer med mina erfarenheter, mina filmer eller hur de hundar beter sig som jag följt i hela deras liv. Hundar har konflikter – det är nödvändigt för att något socialt liv ska fungera – men konflikter ska leda till funktion, social funktion.
Det finns hundar som upplevs bete sig ”fel”. Dessa hundar rynkas på näsan åt, de korrigeras, de utsätts för skilda metoder och sällan blir de ”bättre”. En hund som stökar, skäller, beter sig aggressivt, den har symptom. Den är inte ”dum”, ouppfostrad, arg eller för lite ”nejad”. Den mår inte så värst bra, då får man högre stresshormon och de hormonerna måste ur systemet. Helst via återhämtning eller vilsam aktivitet som promenader och en hel del självbestämmande. Hunden bör få bestämma en del själv.
Det finns inget annat sätt att möta stresshormoner. Först när de är på en god nivå – då kan man eventuellt träna in ett alternativt beteende. Vägen till en normalstressad hund är lång, mödosam och full av klumpiga kommentarer, men det går att komma runt svåra stressproblem – med tålamod, stöd och lite tur.
En hund med akuta stresspåslag är ganska så lätt att ”träna”. Det är ofta de hundarna som visas i träningsvideor och som väljs ut för praktik. Jag förstår detta fullt och helt. Tränaren vill sannolikt skapa hopp och tillförsikt, de flesta hundar har ju börjat utveckla sin problematik successivt.
Men de hundarna som faktiskt biter och som ramlar ur alla ramar, vad gör man med dem? Stressminskande åtgärder i kanske år. Även om hunden har ont, är sjuk så kan man minska hundens stress via återhämtning och en väldigt förutsägbar tillvaro med noll utrymme för korrigering.
Det dyker upp träningsgurus som via träning kan lösa PTSD – varför jobbar inte dom med människor om man kan träna bort posttraumatiska stressyndrom. Inget är absolut men i ett akut skede som kan vara åratal långt – går det inte att träna. Om det går så är hunden inte så skadad. Man kan i vissa lägen möjligen avleda.
Visst ska man erbjuda hunden alternativ och försöka hjälpa den vidare i livet. Men en träning som innebär det minsta krav förvärrar hundens tillstånd. Hur stresskadad en hund är är givetvis individuellt, men allting som är målstyrt, kravfyllt och prestationsinriktat kan bara fungera om hunden visar sin stress via apati istället för att leva ut den.
Jag läser ”istället för att kasta sig in i slagsmål, ger de flesta hundar avståndsökande signaler….många hundar har gett upp de subtila signalerna och hoppar direkt till att visa aggression” …. fullständigt påhittat. Jag förstår inte och det jag tror att det står är inte sant.
En hund med god stressnivå, d v s frisk, hel, varsamt bemött i en god relation, inte traumatiserad, vuxen och med behoven tillgodosedda SLÅSS INTE, SLÅSS ALDRIG!!!!! men den har konflikter.
En vuxen hund kan ”säga till” en slyngel – upplevd sådan. Det är den vanligaste konflikt situationen, med åren kan en ägare med god hundkontakt avstyra mindre goda idéer i den vägen, oftast baserat på den andra hundägarens förväntat instabila natur.
Unga hundar kan hamna i konflikt på grund av bristande erfarenhet. Det är mycket bra för erfarenheten, inga skador, pinsamt mest. Helt normalt. Utan konflikterfarenhet riskerar hunden att bli skadad i högre utsträckning. Mina hundar sedan decennier ser och avvärjer konfliktungar och sedan fungerar det. Att bli social kallas det.
En vuxen hund som ser över unghunden, nosar i backen, tittar bort, gäspar, vänder ryggen mot – är en säker hund och erbjuder alternativ till att bråka. Istället för att fokusera på det som inte fungerar, börja berömma det som fungerar hos din hund. Lyft fram funktion, var vänlig själv också mot andra hundar och hantera dina egna rädslor bit för bit.
Det är din skyldighet mot din hund att förstå dess umgänge med sina artfränder.
Publicerat av Ingrid Lingmark 
