Mitt hundliv började tidigt, direkt, jag sprang fram, till och efter hundar så fort jag kunde och jag var inte rädd för dem. Sannolikt skrämde jag istället en och annan hundägare istället.
I Degeberga – dit vi flyttade från Stockholm, stal jag bandhundar. Kopplade loss och släppte ut och tog med mig.
I Malmö bodde jag så småningom precis vid Limhamnsfältet – hundrastarfältet – och då hade jag från 9 – 14 års ålder, ca 40 hundar – som jag rastade i omgångar. Morgon, kväll och senare kväll. Ibland tog jag flera i samma rastning, då band jag de redan uthämtade utom synhåll.
Det var schäfer, boxer, cocker, tax, irländsk terrier, lakelandterrier, grand danois, skotsk terrier, cairn terrier, vorsteh, pointer, mellanschnauzer o s v, retrievers fanns det inga.
Jag lärde mig och förstod och fick erfarenhet och självförtroende och jag blev respekterad som hundmänniska.
Tillbaka i Stockholmstrakten fick jag en egen hund, en vorsteh – enligt den hundexpert mina föräldrar frågade – en enkel hund och så fin till mina bruna ögon.
Ingrid Lingmark 