Alfahannen och alfahonan – en omodern benämning

säger vargforskaren David Mech och ber försiktigt en aning om ursäkt för att han var behjälplig med att sjösätta begreppet en gång i tiden. Dags att skrota begreppet – nu.

Jag läste detta i en artikel av David Mech i International Wolf tidningen från winter 2008 om begreppet Alfavarg, http://www.wolf.org och jag återger som följer.

Boken Wolves: Behavior, Ecology and Conservation som utkom 2003 skriven av 23 författare nämner ordet ”alfa” enbart sex gånger och då för att förklara varför termen är föråldrad.

Den terminologiska förvandlingen speglar en viktig förändring i hur vi ser på vargens sociala beteende.

Istället för att se en vargflock som en grupp individer med en ”toppindivid” som slagits för sin plats på toppen, eller ett aggressivt vargpar, så har vetenskapen kommit till insikt om att vargflockar är familjegrupper i likhet med humana sådana.

Valparna följer sina föräldrar som naturligt har ett företräde i form av ålder, erfarenhet och fysisk förmåga. Nästa års valpkull har äldre syskon att följa såväl som föräldrarna och på så vis formas en kompetensskala som består av äldre och yngre, precis som i en vanlig mänsklig familj.

Så skapas ”ledarskapet” dvs föräldraskapet. Det finns inga tecken på något ”mot -toppen- inriktat – slagsmålsbeteende”.

Växande valpar blir naturligtvis mer obereoende och kanske flyttar hemifrån, men de som stannar fortsätter föräldrarna att guida vid skilda aktiviteter. Föräldrarna består som ”flockledare”.

Så hur blev det så att man tappade bort spåret och började kalla föräldrarna för ”alfadjur”.

Jag citerar: ” För många år sedan då det fanns få studier av vargar i naturligt tillstånd, trodde de vetenskapsmän som intresserade sig för vargens sociala beteende, att vargflocken var en slumpmässig samling av vargar som kom tillsammans inför vintern för att bättre kunna jaga större villebråd. För att studera vargar på det enda sätt dessa vetenskapsmän kände till, samlade de ihop individuella vargar från skilda djurparker och placerade dessa vargar i ett gemensamt hägn.”

Vad som hände var att dessa vargar slogs. När vi människor möts hävdar vi oss också ofta sinsemellan och vi talar förhoppningsvis medan hunddjur ofta har tydligare fysiska konflikter.

Rangordningsbeskrivningen från norska kycklingar fanns redan till hands och vips hade vi en vargens rangordning också. På så sätt föll det sig naturligt att benämna de som verkade vara vinnare som ”alfas”. Vargar som tvångsplacerades i samma hägn slogs, någon vann och blev ”alfadjur”.

Rudolph Schenkel har beskrivit hur vargar interagerar med varandra i en sådan ihopsamlad grupp, fastställande att det finns en topprankad hanne och en topprankad tik – alfadjuren. RS studie var den viktigaste tillgängliga studien av vargens sociala beteende, när David Mech skrev sin bok om ”The Wolf, Ecology and Behavior of a endangered species” på sent 60-tal.

RS bok blev referenslitteratur för DM och på så vis tycker sig DM hjälpt till att sprida missinformationen  om ”alfavargen”.

Sent 90-tal studerade DM vilda vargar på Ellesmere Islands nära Nordpolen flera somrar och såg interaktionen mellan föräldrar och barn. Såg föräldrarollen hos vargparet. Men då hade redan termen ”alfa” förankrat sig väl hos både allmänheten, media  och forskarna/biologerna .

DM publicerade två artiklar ”Alpha Status, Dominance and Division of Labor in Wolf packs” och ”Leadership in Wolf, Canis Lupus” 1999 0och 2000 där han diskuterade vidare om föräldrarollen hos vargar.

David Mechs hopp nu är att det inte ska ta ytterligare 20 år att utplåna en inkorrekt beskrivning av vargflockens struktur, det brukar antas ta 20 år att etablera nya synsätt generellt, utan vill nu en gång för alla stoppa denna urmodiga syn på vargflocken som en samling aggressiva vargar som ständigt tävlar med varandra om att ta över flocken.

Tack David Mech för de orden. Jag har tänkt som du och sett min tillvaro med mina hundar (och hästar) som en relation, inte som en kamp om herraväldet grundat på hur vargen fostrar sina små. Jag funderar på hur de känner sig och upplever sin situation, precis som jag gjort med mina barn, och jag träffar tydligen rätt så pass ofta att mina/våra djur brukar tillvecklas till något egensinniga, men samarbetsvilliga totalt sett och tillitsfulla och vänliga.

Våra djur är medlemmar i vår familj och behandlas varsamt och får delta i förhandlingar som rör deras livssituation. Hur någon kan tro att någon frodas av överkörningar och tillrättavisningar är obegripligt för mig. Det vi människor väljer att tro på säger mer om vårt inre än om den eller det vår tro riktar sig mot, på gott och ont.

In English: Thank you David Mech for your article on the term Alpha Wolf. You have made me a releaved dog owner, since I see myself as a kind of parent to my dogs, I now know officially, that I can continue to interact with my dogs in a democratic way, I don´t have to fight them for the top position. You have given us ”softies” a backbone. /Ingrid Lingmark

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Detta inlägg publicerades i Varg. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Alfahannen och alfahonan – en omodern benämning

  1. Mae Isaksson skriver:

    Fantastiskt! Jag gråter nästan av glädje när jag läser detta! Denna artikel bör läras utantill och upprepas som mantra av alla hundägare. Kan vi nu äntligen börja se våra hundar som KAMRATER och inte som lägre varelser som ska domineras och tuktas? För det var just den tro på alfaparet som bidragit till en allmän godkänd tortyr över hundar – krossa deras själ så gör de som vi vill. Nu kanske börjar hundfolket se Cesar Milan med andra ögon, jag har alltid sett honom som hundplågare men han är så omtyckt i hundvärlden. Skandalöst! Tack Ingrid Lindmark för denna fantastiska artikel!

  2. Jag har ganska nyligen läst boken ”Hundes och ulves adfaerd – ny indsigt i aggressivitet, lederskab og signaler” av Freddy Worm Christiansen och rekommenderar den till alla som är intresserade av dessa frågor. Många myter avlivas, t ex myten om ”lugnande signaler”. Det står mycket om dominans, ledarskap och rangordning i boken, t ex på s 41 (min övers.) ”Vargar och hundar har en medfödd tendens att skapa en rangordning när de lever i en flock. En hund kan bara ha en alfaposition gentemot andra hundar. Hundar ingår inte i en riktig rangordning med människor och kämpar inte om rang med människor.”

    Så hund och människa ska inte strida! Och inte behöver man äta först heller – eller låta bli att hälsa på hunden när man kommer hem! Men träning, regler och gränser behöver alla hundar om de ska få vara fria men ändå inte jaga, springa fram till andra osv. Och det är inte demokrati – vi måste bestämma att hunden inte alltid får göra det den har lust till. Annars måste den gå kopplad eller i lina. Vad som är snällast kan man undra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s