Att få sin hund att verkligen fungera med andra hundar, så att du kan säga (som jag kan) jag litar 100% på min hund, det är en lång resa. Jag har sagt så med hund efter hund och andras hundar också – sedan 70-talet.
Hundmöteskurser, hundpromenader – jag har också hundpromenader – är inte fel, men de är en del av den resa och utveckling som både du och din hund måste genomleva.
Hundpromenader där hundarna INTE får hälsa??? vad är syftet? Hundar lär sig inte att inte hälsa – de lär sig frustration.
De hundar som levereras till sin nya familj innehavande en god stressnivå = väl uppfödda, de hundarna har ett ”normalt” hundintresse. De kan med lätthet avstå från möten, har god impulskontroll och tål många ”hundägarfel”.
Motsatsen – lite stressad eller mycket av den varan redan vid 8 veckor – de hundarna klan bli riktigt besvärliga av en inte-hälsa-hundpromenad. Redan på 80-talet konstaterade Lars Fält via en undersökning att hundar som gått kurs (i koppel) var mindre ”föriga” efter kursen än innan.
Att hantera en stresstartad hund med livlighet och kamplust genom koppelsituationer kräver skicklighet, lyhördhet, planeringsförmåga, flexibilitet, kunskap och rätt mycket humor. Förr i tiden fanns det hos instruktörerna stor insikt i att vissa hundar var mer än andra. Idag är det inte så. Varje instruktör är ett resultat av sin erfarenhet. Och en del har mer teori än praktik. En teoretisk bilmekaniker borde bli chockad av den oljiga verkligheten.
Se hundpromenaden som en teknikmöjlighet. Prova fix och tricks, se vad som passar din hund, men låt inte någon annan bestämma över dina närkontakter med andra hundar. Det viktigaste är att du inte skadar din hund eller någon annans. Blir din hund väldigt intresserad av en annan hund och det är ömsesidigt, låt dem få träffas.
Allting annat är oerhört auktoritärt.
Att verkligen utveckla sin hund socialt är en flerårig resa. Ju fler möten din hund får ha desto mer utvecklar den sin hjärna. Att vara socialt lyhörd och skicklig gör hunden trygg och riktigt smart. Den lär sig också avvärja konflikter och bemöta hundar som är osäkra och kan bete sig aggressivt. Stora hundar som små.
Att ta sig igenom rädslor, att våga försöka igen och att förstå vad som händer och att kunna bryta negativa mönster, det är verkligt ledarskap. Du måste vara vuxen uppgiften själv, först då kan du lotsa någon annan.
På 60-talet när jag gick på dressyrkurs i ridhuset på gamla veterinärhögskolan hos Georg Enecrona, då gick vi ”fot” en bra stund och i pausen släppts alla hundar lösa i manegen – stora som små, mest schäferhannar – och det gick alldeles utmärkt.
Efter det var hundarna neutrala sins emellan och fokus låg på enbart på träningen.
En hund som får sitt hundbehov tillgodosett tål bättre att avstå. En hund som får sitt hundbehov tillgodosett väljer helt på egen tass utan styrning bort vissa hundmöten eller avstår med lätthet via en lågmäld gest eller viskning från hundägaren.
Jag ser ”utbildade instruktörer” dra bort sin hund och ”neja” . Inget förstärkning av korrekt beteende hörs.
Själv backar jag två steg och belönar hunden med blick, mat, ljud när den följer mig. Behöver jag dra bort hunden – då är jag för nära och min hund för otillfredställd hundmässigt.
De vardagliga hundmötena kräver sin man, hundpromenader kan vara en liten del av denna resa. Men ställ krav…..
Bäst är lösa promenader.
Ingrid Lingmark 