Om att avvika…

Szarza har en uppgift framför sig, precis som Posh redan gör och som jag hade hoppats för Dolars del, men han är så ojämn på grund av smärta. Och som flera av mina tidigare hundar redan gjort. Att visa på och hjälpa osäkra hundar och ägare att förstå att deras hund är snäll och jättefin.

Jag såg redan i juni i Polen att Szarza var skicklig i kontakten med hundar och hon är otroligt duktig. Glad, orädd, positiv, lyhörd, kan fräsa och försvara sig utan att skada, lekfull, snabb, kroppsligt säker, varsam och busig med valpen, lyssnar på farbror Posh och är inte lättskrämd.

Vi umgås dagligen med flera olika hundar, stora och små, de flesta äldre men  några jämnåriga – tror jag och en definitivt mycket yngre. Hon är hela tiden väldigt snäll och varsam.

Idag mötte vi en blandiskille med ett förflutet som ingen har insyn i. De har lekt förut och han blir väldigt irriterad för att hon springer fortare än vad han gör. Han har varit lite hårdhänt och hon har försökt leka, lirka, förhandla och söka skydd hos mig.

Jag ser att han har frustrationer och att han sannolikt börjat läka, men att han behöver lite hjälp.

Jag hade om han varit min hund avlett honom så att han inte gick upp så högt i varv. På söndagspromenaden fick vi fångat på film att han direkt tog tag i en mindre spets och ruskade honom lite, jag sprutade vatten på honom och det gick bra därefter hela promenaden.

Det man kan utläsa av hans insats är att något inte är ok för honom i hans liv och det måste en hundägare förstå, påvisa och lösa. Annars fortsätter hunden att vara irriterad och lägga ut det på sin omgivning.

Idag gick vi tillsammans en bit och flera gånger var han hårdhänt, irriterad och konfrontativ mot Szarza. Hon försökte avleda, springa, fräsa, brottas men ingenting fungerade. En mindre terrier hängde på och temperaturen steg.

Ingen av de båda andra hundägarna gjorde annat än såg på, de kan inte heller nå sin hund i detta läge än mindre bryta om det går till öppen konflikt. En stressad hund med medhjälpare, dålig kontrollkontakt (stresskonsekvens) och ingen som bryter, stoppar upp eller avleder – inte bra.

Posh försökte men han hördes dåligt och han tyckte det var lite läbbigt, så jag bröt, jag vek av. Jag vill inte erbjuda min ännu unga och trots allt väldigt tillitsfulla hund ett misslyckande som inte behövs. Jag var faktiskt lite orolig, det är jag aldrig annars, mycket, mycket sällsynt. Jag misstänkte att situationen kunde eskalera.

Jag har noterat att de hundar som bor runt mig och som relativt fritt vuxit upp med dessa okopplade hundpromenader inte går ihop två och två mot någon hund och att det aldrig på 30 år har hänt att de haft konflikt på annat sätt än två och två och att då har mestadels någon annan hund avbrutit det hela.

Vilka hundar är det som riskerar påhopp trots att de är vänliga – ja det är samma som för människor, det är de hundar som verkar tro att de är nåt.

Påhoppets start och tanke ligger alltid hos den som känner att den har ett eller flera minus. Inbillade minus eller verkliga, men de känns som om någon trodde sig vara förmer.

En hund som känner sig mindre väl rustad fysiskt eller psykiskt, eller som ofta blir kränkt/korrigerad och konfronterad, den får sina emotionella bucklor och när det då dyker upp en jättestor st bernhard eller jättesnabb springhund eller stöddig rottis eller en osäker spaniel – tycker den hund som känner sig som mer minus än plus, att den där behöver en propp för att den tycker att den är väldigt märkvärdig. Typ.

Så ge din hund glädje, värme, kärlek, lek – låt din hund få känna sig lyckad, stark och ha gott självförtroende. Ge din hund alla tillåtelser du kan hitta på och låt eventuella korrigeringar få vila tills det uppstår en livsfara. Då blir den överseende, godmodig och tolerant – jag lovar.

Annonser

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om att avvika…

  1. Anette skriver:

    JIPPI!!!
    Nu kommer jag in på din hemsida igen… du vet jag och datorer är inte alltid en lyckad kombination.
    Nu har jag uppdaterat mig i din blogg och som vanligt många kloka tankar och ord från dig!!!
    Kul att läsa om Szarza (jag tycker fortfarande att du ska döpa om henne till Ulla *fniss*) Hon är en helt underbar tjej och klok. Hoppas att hon förstår vilken ”tur” hon har som har hmnat hos er 😉
    Hoppas att vi ses snart, jag måste pussa på Dolar snart- det är en grabb i min smak 😉
    Vi synings!
    Kram & Vivfar
    Anette, Vagabond & Kinke

  2. Susanne m västgöten G skriver:

    Jag ser ju fram emot en ny bok av dig men tills dess så ger den här bloggen jättemycket tips, inspiration och uppmuntran. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s