Mer om Szarza

Dagarna går, vi vandrar i våran skog – lite för oss själva och en del i sällskap med hundkompisarna och deras mattar och någon husse. Nu har Szarza träffat Soya och Mimmi – två dvärgpudeldamer, Tord från Hundstallet, Enya och Dilba aussiebästisar till Soki min vorsteh, Dilba är 13 år. Freja borderterrier, Benito inflyttad från Grekland, Fia från Cypern, Taiger labbe, Linnea labbe, Doris fralla, Ebbot vild och snart 5 månader, världens snällaste rottispojke, Odi också inflyttad från Grekland, Domino och Mimmi från Spanien, Wolt från Polen, Ludde golden, Hobbe flat och Linus sheltie. Vi har både sett dem i en mix och en och en – allt har gått utmärkt och det blir glädje när vi ses. Kul med en ny tjej och fort springer hon också.

Szarza är fortfarande lite avstängd, klistrar på mig men viftar på svansen och har upptäckt maten på köksbänken. Vi har varit på hundkurs som åskådare. Allting fungerar ute och inne. Katten är dock högintressant.

Hunden är osäker på katten och fräser åt den. Hamlet som är 13 år och mycket hundvan, han bryr sig inte. När jag inte har full uppsikt får han sova skyddad bakom galler, nötning och tillvänjning kommer att minska kattskräcken. Vi har gjort det förr, flera hundar passerat under kattens liv.

En enda hund har jagat honom och det var en st bernhard, men Hamlet iakttog hunden och höll distansen.

Szarza hoppar upp ibland när hon tar kontakt och den största oron är att hon ska bli bryskt nedföst. Hon gör det ytterst försiktigt och det är ett uttryck för otrygghet. Möter man det beteendet kantigt och hårdhänt då skadar man hundens förtroende. Jag klappar om henne och sätter sedan ner henne försiktigt på marken.

Tids nog kommer hon att bli trygg. Jag försöker undvika att korrigera, husses tallrik undantagen, inte bra socialt sett på lång sikt om man får smaka från den. Husse  märker inte allting. Men att gå på hunden och ”bestämma” saker NU är helt tokigt.

Hunden har blivit snabbt förflyttad till en helt ny tillvaro och väldigt vilsen. Vänlighet, varsamhet och små åtgärder är det som gäller. Det har fungerat i decennier med mina hundar.

Hittills har allting gått utmärkt, men med ökad trygghet kommer utforskande och initiativ som det måste förhandlas kring. Vi är iallafall allihop väldigt glada för att hon är hos oss.

Annonser

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s