Min nya hund

Jag har haft henne en vecka, hon är två eller fem år, vet ej, tror två.

Jag har sedan 1963 levt med 6 vorsteh, varav två till mig omplacerade, samt parallellt en schäfer, en kleiner münsterländer, en labb, en cocker, 4 blandraser, hoppas jag inte glömt någon hund. 4 var vorstehvalpar – alla övriga omplaceringar, den äldsta 10 år och den yngsta 10 månader (det var många 10-månaders münstrar för omplacering på den tiden).  Ofta har jag sambott med tre hundar.

Den allra svåraste och mest sårade hund jag haft eller mött var min vorsteh f 98. Valpar kan ha mycket med sig bagaget fast de är 8 veckor.  Soki – Uddens Leben dog dec 09 och lämnade ett stort tomrum inte bara för livet – utan i sin roll som klok och vuxen hund. Som dämpare, läromästare och snäll, snäll hundtant.

Kvar var pojkarna, Posh (Peter från SOS) mix som kom till mig feb 2007 5,5 år gammal och hade bott i hägn sedan valptiden. 2008 klev även den eviga jourhunden in i våra liv, Dolar från Polen (stavas så), men han har svår atros och äter sin smärtstillande medicin, då blir han både glad och pigg. Vi tar en dag i taget. Han är en onämnbar i Danmark förbjuden mix. Som vaktar sin mat.

Jag har haft svenska omplaceringshundar förut, men jag väljer mina hundar för att se och förstå skilda hundföreteelser.

Jag köpte mig en stor sk ”hundaggressiv” schäfertik till mina hemmavarande tikar på 80-talet. Hon spårade upp hundar för att bråka. Jag tog en tioårig blandras för att han var ensam 13 timmar om dagen, jag köpte münstern för att hon var så vild och labben likaså, Posh för att han levt i hägn, Soki för att hon var valp. Jag köpte vorstehn Kim för att hon var apatisk av alla byten av hem. (En ”hundexpert” varnade mig för Kim, hon var värdelös tyckte han, hon bodde tre veckor hos honom), vi hade henne i 13 år och märkte inget. Och Szarza såg jag i Polen i somras på hundhemmet Emir och bokade henne.

Szarza är definitivt vorsteh strävhår ev korsning eller renrasig och hon är duktig på hundar. Inte konfrontativ, smidig, en dämpare och en orädd hund med resurser. Dessutom är hon ganska så söt. Tycker många. Därmed sant.

Jag hade utrymme för henne och gillar livligheten och initiativförmågan hos vorstehn, är liksom van vid den efter alla år.

Jag struntar fullständigt i hur en hund är, jag har mål som ”snäll”, social, avslappnad, hundvänlig och ett bra liv. Varje hund som jag levt med har haft sina förutsättningar och jag anpassar mig mycket och försöker erbjuda hunden glädje.  Och de brukar bli ganska så lika varandra, mina vovvar.

Så efter alla vaccinationer och andra veterinär medicinska insatser var Szarza färdig att hämtas. Min dotter och jag tog båten till Gdansk med hundhytt med fönster och månskenshav och där kom hon från Warzawa ditkörd av Tomek från Emir – ca 50 mil dit och lika tillbaka. Vi bytte koppel och jag fick pass och papper och så var hon min.

Dessa människor som driver hundhemmet Emir – Chrystyna och hennes son Tomek, man måste beundra och stort respektera deras aldrig sinande engagemang för varje hund som hittats övergiven eller lämnats bort. Szarza hittades på nyårsafton 2009 vid motorvägen utanför Warzawa, utsvulten och nerkyld och har därefter bott 10 månader på Emir.

I Gdansk tog vi en promanad till playan och Szarza fick möta snälla vågor för första gången, först var hon rädd och sedan lekfull. Tillbaka till färjan åkte vi hiss och så tog vi trapporna – första trapporna i hennes liv. Hon har sannolikt varit bandhund, hon är duktig på att kliva ur och över kopplet, men trappor det var något nytt. Sakta blir säkert och det gick jättebra till slut.

På däck fanns kisslådor och där kissades det en gång, sedan höll vi oss. Inte jag – hunden.

Båtresan gick utmärkt, vi hämtade frukost på brickor och alla var vänliga och gulliga mot hunden.

Mötet med husse och pojkarna gick bra, men våra trappor från nedervåning och upp var en ny prövning. Där hamnade två tassar 6 trappstag under övertassarna. Med lite fix har det sedan gått utmärkt.

Hela huset undersöktes noggrant och vi sov alldeles intill matte. Vi trycker oss också gärna mot matte och vi kunde vara okopplade i princip direkt. Alla hundkompisar har vi träffat och vi har fått en blivande polis på väg i skogen. Det behövs.

En hund som kommer från en miljö till en annan är i ett stresstillstånd. Vi kanske tycker att hunden är lugn, men stresspåslaget skyddar hunden så att den kan coopa med det nya. Hon viftar inte på svansen, men hon har stor koll på mig. Annars är hon just nu lite allemanshund, hur ska hon veta att hon ska stanna hos oss.

Hon hoppar upp på mig lite, det är ett stressutslag och jag tar emot henne och sätter varsamt ner henne efter ett tag och fortsätter klappa. Hon kommer inte att bli hoppig – men hon behöver bli mottagen och omhändertagen väldigt mycket just nu.

Utomhus springer hon lite, men vänder direkt om jag visslar eller stannar. Jag har alltid ”tyst” inkallning på mina hundar (fast Posh har inte riktigt förstått det, att jag har det på honom) men det kommer jag att ha/få på Szarza. Likaså tar jag tillvara varje kontaktsök från henne. Varje gång hon ser på mig, rör vid mig eller går mot mig visar jag att jag ser det.

Nu råder smekmånad, det är en snabb och rörlig hund som är otrygg i situationen, ,men det jag grundlägger nu har jag senare tillgodo.

Jag utövar inget som helst tvång – aldrig gör jag det, jag lyssnar på hunden och lär mig om henne  så att jag på bästa sätt kan bistå henne. Göra henne trygg och säker och därmed tolerant och inte konfrontativ. Det är en resa som generellt med en omplacerad hund tar ett till tre år.

Ju tryggare hund jag har desto snällare och lätthanterlig.

Man kan inte utläsa hundens framtid efter tre veckor eller ens efter ett år. En hund är levande individ som går att påverka och utveckla. Det är en långsiktig arbetsinsats, du kan välja flera alternativ, men hunden är helt utlämnad. Aldrig att jag skulle återvända eller backa ur från  ett åtagande, jag känner att min kick är att få ge den här hunden ( och mig själv) ett bra liv ihop.

Annonser

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Min nya hund

  1. Pia Öhlin skriver:

    En hundarnas räddande ängel är du! Blev så varm att läsa hur du har givit alla dessa hundar en plats och en trygghet.
    Vi har själva en hittehund från EMIR – Kora, och jag känner igen mycket du beskriver. Och jag håller med dig till 100% i den sista meningen du skriver!
    All lycka önskar jag dig och dina hundar.
    Hälsningar Pia

  2. kisper skriver:

    Blir så glad när jag läser dina bloggar. Det är så härligt med människor som tänker utefter hundens förutsättningar. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s