Göran Hägglund och hundarna

Läste nyss i Kvällsposten (befinner mig för närvarande i den delen av Sveriges land där denna tidning delas ut) om frågor till Göran Hägglund. Han inleder så smått med att påstå att Mona Sahlin är väldigt okunnig och förutsägbar varpå han sedan, med en känsla av att ”nu ska jag visa prov på min kunskap”, börjar uttala sig om hundar och då ”farliga hundar”.

Bland annat om ”Hundar som sprider skräck i ett bostadsområde.”

Meningen ger mig direkt flashbacks till härom helgen. Jag spred då också skräck med min hund. Jag minns hur jag under lördagen stod och spred skräck på en loppis med min Vorsterhane. Jag och lilla Posh står stillsamt i vårt eget utrymme och väntar i en hörna, då någon, från andra sidan området, plötsligt skriker: ”Ta bort hunden!”.

Det tog ett antal skrik innan jag förstod att den som nu 25 m bort skrek detta – menade mig.

Eftersom jag står här bland alla människor och väntar på husse och inte kan flytta mig utan risk för att försvinna i någon mängd samt att denna plats är helt mobildöd så hojtar jag spontant tillbaka. ”Jag står stilla här och du kan passera där borta” (25 m bort). Människan är nu vad Göran Hägglund skulle kalla för  ”satt i skräck”.

”Jag är så hundrädd och DU SKA bort!!” skriker hon tvärs över och jag svarar lungt. ”Nej, jag står här.”

”Jag hämtar min son!!” ropar hon tillbaka. (Jaha, tänker jag – ska han komma slå mig eller…?)

Jag säger lugnt och tydligt: ”Hunden sitter stilla, han tittar inte ens åt ditt håll och du är 25 meter bort – jag står kvar.”

Jag vänder henne därefter ryggen och låter bli att svara. Någon måtta får det vara.

Vid en närmre passage går jag alltid åt sidan, men nu blev det för mycket. Om det finns en ”snäll” hund så är det Posh. När vi går i skogen med hundarna i grupp (tretton pers) och möter EN motionslöpare – så går vi tretton av stigen så att personen kan få utöva sin hobby utan risk emedan vår hobby är så väldigt ”farlig”.

Men nu i efterhand så rådde det ingen tvekan om att Posh och jag alltså ”spred skräck” på loppisen. Frågan är om vi ska fatta beslut på rädslor/känslor eller på kunskap? Många politiska beslut rörande hundar är enbart emotionella…

Ett hundinnehav är komplext och inte en blivande massaker.

Göran Hägglund säger vidare: ”Jag ser gärna att fler fastighetsägare skriver in i sina avtal att de boende inte får ha kamphundar i lägenheterna”. Min fråga till Göran är: Varför inte förbjuda troll också? De är precis lika farliga – det har jag läst i sagorna. Varför finns det inte en punkt om dessa i avtalen?

Hur drabbas människor/ungdomar/äldre  som har en vänlig, trivsam och uppvuxen t o m gammal s k ”kamphund” efter Göran Hägglunds uttalande? Vet han hur ”rädda” de blir med all rätta efter alla hot från den ”hundrädda” allmänheten. Vi hundägare är en väldigt utsatt grupp även om vi aldrig stör någon. Min granne – den hundägande polisen – han kan skrämma barn och är faktiskt jätteduktig på det. Och kvinnor med hund, gärna små hundar, de kan också skrämmas.

Så okunnig som Hägglund är och med makt och medias öra är HAN RIKTIGT FARLIG. Sådan okunskap borde kopplas, munkorgas och få en egen klausul i fastighetsägarnas avtal. Göran Hägglund är, med sin emotionella utspel, mycket farligare än någon av de förväntade hundarna. Historien är full av oansvariga och insiktslösa politiker/diktatorer som fattat emotionella beslut som berört miljoner oskyldiga människor och allt för oftast – helt utan saklig grund.

”Det handlar om att andra människor till exempel äldre och små barn ska kunna vara fria att röra sig i sitt bostadsområde och inte hålla sig inomhus i rädsla för grannens farliga hund.”

Jag är ”äldre” och bor tillsammans med en, i Danmark, förbjuden hundras. Är det jag eller hunden som är farligast? Han är en vanlig hund inget speciellt. Vet Göran Hägglund att många ”små barn” lever med kamphundar i åratal utan varken rädsla eller skador – vad är det som är farligt och vem ska skyddas mot vad.

Igen – intolerans, okunnighet och maktfullkomlighet vilande på tyckerier – är livsfarligt.

Hundar är en samhällets största emotionella resurser – ej ännu verifierat fullt ut – och detta är en kategori som Göran Hägglund definitivt inte platsar i.

Så min uppmaning är att rösta på kunskap – inte på dumhet och skitsnack.

På slutet lyckas även herr Hägglund att kommentera vargfrågan och lyckas ge röst åt en ren skröna på nytt.  ”De mest rovdjursälskande eller vargälskande befinner sig inom tullarna…”

Vilken undersökning refererar GH då till?

Vargen är vår viktigaste miljöfaktor – läs om rönen i Yellowstone nationalpark efter vargens återkomst. Det hela kallas ekologi – läran om naturens sammanhang, men lika okunnig är Göran Hägglund om detta återigen.

Summering: Okunskap är farligt, farligt och Göran Hägglunds okunskap känns just nu riktigt läbbig.

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Hundar och politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Göran Hägglund och hundarna

  1. kisper skriver:

    Tack för de orden, du skriver precis vad jag också tycker! Okunskap som kommer från en myndighetsperson kan sätta skräck i vem som helst. Dessutom måste en person (som den vrålhalsen du hade 25 meter ifrån dig)
    söka för sin fobi. Det finns hjälp att få med Kognitiv terapi för svåra ångestsymptom och fobier. Man ska ”möta faran” för att komma över sådana rädslor. Jag tycker det är skamligt att stå och gapa till en människa med hund på 25 meters avstånd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s