Läste tidningen Hundliv

Läste en text om ”hur man gör hundar emellan” i tidningen Hundliv. Flera namnkunniga hundpersoner uttalar sig om hur hundar umgås. Vad man ska akta sig för, vad man ska undvika, vad som bör begränsas och när blir det blodigt allvar? Vidare står det om att man ska bryta leken i tid, vad som anses vara provocerande ställningar, att man ska tänka innan man släpper ihop vissa hundar, vad konfliktriskerna är, vad hunden INTE behöver och så den gamla skrönan om panikskriket och alla hundarna på. Även sunt förnuft nämns. Till sist ska man skydda hunden från onödiga konflikter.

Eftersom jag läst vetenskapsteori och är (inte så lite) nörd på vad som fakta och vad som är upplevelse, så undrar jag vad de har för underlag för sina råd, påståelser och förmaningar. Vad har de för upplevelser, men först och främst – vad har de för hundar? Varje ny hund är ett nytt kapitel på så sätt att de har egna nyanser i sitt beteende.

Jag är själv inne på mitt 13:e år med filmad dokumentation på hur hundar beter sig mot varandra i verkligheten och mitt snart 40:e med “hundsnälla” hundar. De flesta som uttalar sig om konflikter har egna upplevelser och i övrigt andras teoretiska beskrivningar att gå efter.  Den egna upplevelsen är just det, en egen upplevelse färgad av mig precis som min hund är.

Anders Hallgren t e x som jag haft djur ihop med på skilda sätt sedan 1973, ser hundar och katter på sitt sätt. De reaktioner han visat ihop med mina djur är jätteroliga för hunden just då, förutom när han skrämde min kattsnälla Mumma för sina katter. Min senaste vorsteh höll igång Anders 4-5 h, vilade sig på Anders säng några minuter och så full fart igen.
Jättekul när det är fest, men till vardags krävs mer mognad, mer impulskontroll och lite mer lugn eller mer mix av aktivitet och lugn.

Anders ser det sårbara, utsatta hos en hund som blir skrämd. Jag däremot ser, “det fixar du”, nu startar framtiden. Två så skilda synsätt präglar givetvis den individuella hunden.

Men i mitt bagage finns resultatet, mina hundar blir på ett väldigt visst sätt med andra hundar med åren. Planerat, styrt och belönat av mig. Likaså kontrollbehovet. Jag visar film på min Soki på Limhamnsfältet i Malmö där hon i unga år backar för två schäfrar som ytterst varsamt respekterar att min vorsteh inte vill hälsa. Jag ser varsamhet, lyhördhet hos de mötande hundarna, medan ett gäng instruktörer som jag föreläste för, förfasade sig över att jag utsatte min hund för detta. Tvinga henne att nästan hälsa. Inte skydda hunden.

Jag kan aldrig kontrollera min hund snäll eller funktionell, utan det är precis tvärtom. Jag kan heller aldrig kontrollera min omgivning. Däremot kan jag kan vägleda min hund, men precis som mina barn måste – måste också min hund lära sig egna strategier för att klara sig i skiftande situationer. Att genom kontroll baserad på ett ”mänskliggörande av hunden” försöka styra allting, får helt fel effekt. Du gör istället din hund konfliktsutsatt och konfliktbenägen.

Soki var min 12:e eller 13:e – icke – hundaggressiva hund, inte konfliktfri, men “snäll”. Om jag påstår att jag efter alla dessa år med lotsande av vuxna hundar och valpar till total säkerhet med andra hundar, vet exakt vad jag gör, då menar jag det.

Primärt handlar hundars konflikter om inlärning, att någon belönat/förstärkt fel beteende. De allra flesta konfliktbeteenden en hund har är inlärda/intränade. Hundägaren – i all välmening – agerar och förstärker därmed omedvetet ett beteende som blir oönskat. Det finns i princip två sorters konflikter som hundar har, uppfostringsingripanden – kan vara stressbaserade – och stresskonflikter. Liten stress eller stor stress av olika skäl. Det allra viktigaste av allting är att DU försöker hålla just DIN egen hund på en bra stressnivå, då lever ni ganska så tryggt ni två, det har jag gjort i snart 40 år och dessförinnan
också, men då förstod jag inte vad jag såg. Idag vet jag exakt vad som sker och varför.

Hela 70-talstänket som vi – Anders Hallgren, jag och min man ville presentera via vår utgivning “Hunden i Fokus” gick ut på stressminskning och minskat kontrollerande av hunden. Kontroll på, kontakt med men inte kontrollera. S k “onödiga” konflikter är faktiskt väldigt viktiga för en hunds utveckling. Många hundmöten och erfarenhet – minskar stress. Jag kan förstå tänket “inte hälsa på alla” men det är hundens liv också och hunden är sin egen art närmast. Vad den behöver och inte behöver vet vi inte, vi gissar.

Frustration över att inte “få” hälsa på andra hundar, vad ska vi göra med det? Det är lätt att vara auktoritär, det är en lång väg till att bli en auktoritet, men det är det din hund behöver av dig. Din kunskap, insikt och ödmjukhet. De hundtidningar borde skriva om är hur vi kan hjälpas åt, vi hundägare. Där jag bor har vi en hundkultur – mycket understödd av mig, jag har bott på denna plats i 30 år och flyttade in i denna kultur, där hundar får mötas, stora som små och de får leka, umgås, busa och fostra.

De hundar som har mest problem med andra hundar är de som “tränats” mycket och som kontrolleras mest och som korrigeras ofta och högljutt, detta för att okänslig träning, kontrollerande och korrigeringar är just stressökande.

Exempel: En tvåårig, utbildad/tränad hund som “attackerar” hundar på ett för hundägaren obegripligt sätt, är för mig kristallklart – hunden är hårt korrigerad fysiskt och ännu mer korrigerad, isoleras nu, umgås selekterat med utvalda och ser fram emot en sannolikt 12-årig isolerad tillvaro. Alldeles i onödan. Hundägaren är osäker och vidtar åtgärder istället för
lösningar. Hundägaren är också negativ till andras “lösa” hundar, på grund av rädsla. Den utveckling hunden förts mot är fullständigt onödig och skapad av människan. Men prognosen kunde ställas när hunden var tre månader. Jag har filmat hunden sedan valptiden.

Obs. Jag påstår inte att man inte ska utbilda sin hund, men att utsätta sin hund för stressökande hantering för ”prestationens skull” är inte god hundhållning, anser jag. Hunden ska också tjäna på sin utbildning. De hundar som jag filmat mestadels, de klarar av stressade hundar, de kan “läka” den stressade hunden med tolerans och lite uppfostran. Dessa normalstressade och umgängesfriska hundarna är helt vanliga hundar med både utbildning och championat eller vardagsfostrade, de har skilda problem och bakgrunder och är av alla sorter och kön från rottweiler till dvärgpudel. Men de är samtliga helt fantastiska med andra hundar. De har fått utvecklas såsom hundar kan.

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s