Mer om att möta andras hundar

Först vill jag tacka er som läser och er som kommenterar, det finns aldrig bara ett synsätt på samma situation, och det finns alltid skilda sätt att bearbeta situationer och händelser och ingenting är att betrakta som rätt eller fel, utan mest skilda synsätt.

Och skilda synsätt krockar till slut. Vid krock hur gör man, fortsätter att krocka eller funderar på hur det skulle kunna gå att lösa.

Som hundägare ställs man ideligen inför lösningsval eller konfrontationsval, jag har mitt synsätt, vilket är till 100% lösningsorienterat, men jag förstår till fullo andra ställningstagande, även om jag inte längre handlar så personligen.

Jag söker helst samarbete. Om det går.

Vi hundägare har ansvar gentemot allmänheten, vi har ansvar gentemot vår hund, vi har känslor för vår hund, vi har kanske känslor mot den andra hunden och så kanske vi vill att det ska vara på ett annat sätt än vad det faktiskt är just i stunden. Vi vill att det fungera bra helt enkelt. Frustration och besvikelse gör även en hundägare upprörd.

Jag har haft hund oändligt länge mätt i år (nästan pinsamt länge), mestadels större hundar med resurser, d v s hundar som kan reagera/agera och också har gjort och gör det.

På 60-talet hade jag en vorstehtik som INTE var sådär mjuk och mild som alla andras hundar var, jag var ung (tonåring) och väldigt ledsen (och känslig) ibland på henne och på andra människor och på det mesta.

Men efter lång tänketid fattade jag ett beslut, jag skulle lära mig allt som fanns om varför hundar har konflikter. Nu blev den här tiken 16 år så jag fick tid och möjlighet att även omfatta henne i mitt framtidsinriktade beslut och idag vet jag exakt hur hon fungerade och varför. Sedan mitten på 70-talet har jag i princip bara haft hundar som fungerar väl ihop med andra hundar oavsett om de varit vuxna och griniga på hundar när jag köpt/övertagit dem. Det tar lite tid för en hund att lära om, men det går.

Jag har även varit i den änden av kopplet som lyfter upp sin hund när annan hund kommer framrusande, idag tycker jag att det är kul att möta hundar lösa eller ej, små eller stora och tik eller hanne, min/mina hundar hanterar hundmöten bra. De är inte konfliktfria men skadar inte andra hundar.

Utan att på något sätt förminska hur det kan kännas, vilket jag väl känner till och förstår och har upplevt, så är mitt strävansmål att mina hundar oavsett ska klara av alla sorters hundmöten utan att leda dem till strid.

Jag har dokumenterat hundars möten skriftligt i mer än 30 och filmat dem i 12 år, filmat vanliga hundar runt mig som träffas och umgås.

Det finns i princip en anledning till att hundar ingår i det som vi benämner slagsmål och det är stress.

Stress hos hund uppkommer generellt av fyra anledningar.
Skrämd eller illa-gjord valp med posttraumatiskt beteende blir ofta och lätt ”hundarg”. En sådan valp kan vara väldigt rädd och ängslig eller bete sig väldigt utlevande och underligt.
Smärta eller annan dysfunktion av medicinska skäl kan leda till stressbeteende d v s aggressivt beteende.
Senare trauma – typ överfall av människa eller hund kan också ge PTS.
Likaså kan dålig miljö i form av stressökande hantering av hundägaren göra en från valp helt stressfri hund – till en stressad hund med symptom på stress, mestadels då aggressiva utfall. Det är de utspelen som vi människor reagerar mest negativt på.

Den stressade valpen brukar ses och benämnas som ett resultat av dåligt hundägeri, hunden är skällig, utlevande och överrörlig, alla symptom eller några.

Ingen kan lyckas få den hunden social och funktionell utan hjälp och mest hjälp har jag fått av andra tålmodiga och varsamma hundägare, tack alla ni som fanns där för Soki och mig. Så blev hon också som en ängel.

Stress kan inte korrigeras bort utan måste hanteras bort med samma åtgärder som för utbrända människor. Egenkontroll, rutiner, att vara förutsägbar och en lugn hundägare behövs för en ”utbränd” hund, d v s en hund som ligger på högsta nivån av stress.

Jag har haft två valpar som sålts till mig och varit stressade, första gången förstod jag inte varför, andra gången köpte jag hunden för att det hade gått för långt, valpen var apatisk och jag kunde inte lämna henne där. (Så köper man inte hund).
Välrenommerad uppfödare.

Flera av mina omplacerade hundar har haft stressproblem mer eller mindre. Den stress som tillkommer senare i livet är lättast att bli av med. Valpstressen är bitvis ganska tröstlös, då även garvade hundmänniskor totalt missförstår hundens beteende, men även de hundarna har blivit fantastiska.

Så jag tänker att MIN hund kan jag styra, påverka och utveckla och där befinner jag mig. Även när boxerdamen alltid okopplad rusar mot min blandras och försöker skrämma honom så att han kan bli jagad för fjärde gången, är jag lugn. Min vorstehdam hon ville trycka till lite, då också med en tanke på boxern innan hos samma ägare, men jag är lugn, vänlig och lite stel. Jag tänker inte släppa loss mina hundkrafter, för även om det vore bra just nu, kanske det blir dåligt för nästa boxer som är helt oskyldig. Så jag avleder mina hundar, förhandlar med dem om vilka beslut som ska tas och drar mig försiktigt undan.

Min vorsteh, som dog i december 2009 12 år gammal, var kroniskt sjuk, stressad som valp och ofta halt, men behärskad, avvägd och lyssnade på mig. Allting är inte roligt men jag tänker att min hund ska vara funktionell. Kanske borde hon tidigt fått fostra boxern lite, men av hänsyn till den hundägaren avledde jag min hund – men idag är jag inte säker på att det var bra. Fler än jag störs av boxerbuset, inte illa menat, men väldigt rörigt och lite skrämmande. En hund som fostrat lite dämpar med sin blotta närvaro. Åldersskillnaden var nio år.

Likaså tänker jag att min hund utvecklas av svårigheter och problematik precis som vi människor kan göra. Vi kan lära oss något eller bli något mer eller bli något annat av begränsningar.

Min blandras han fixar boxern, jag fokuserar på honom och backar upp honom hela tiden med min röst och stöttar honom när boxermadam är lite väl boxrig, inte elak, men mycket. Idag är min blandis befriad från sitt flyktbeteende och möter boxern med självförtroende, om än med lite tvivel på sig själv.

I våras när min snälla, snälla vorsteh var väldigt sjuk blev hon påflugen och biten av en liten japansk spets 2 ggr. Min hund kunde knappt stå på benen och nästan föll omkull, men min omedelbara känsla var att spetsen inte var så glad. Medan min hund – sjuk eller frisk – var trygg nog att vara väldigt tålmodig och snäll ändå.

Efter alla dessa år med hundmöten, har ca 4-5 per dag med närkontakt, har jag funnit att det finns en klar indikation på att de hundar som förlorat ”finliret” och häftigt närmar sig andra hundar med full fart mestadels är ”stresshundar” av någon anledning. Jag har också märkt att de inte går fram lika fort till alla hundar, en del hundar har mer lugnande, begränsande inverkan på andra hundar och flera hundar bryter också av en framrusning med det vi tolkar som ”utfall”.

Min omplaceringsvorsteh f – 79 blev omkullslagen av två dobermanntikar då hon i full fart sprang mot dem, efter det närmade hon sig hundar på ett helt annat sätt.

Vad andra goda, duktiga hundar kan göra för en ”buse” är att påverka, fostra, förändra den. Därmed inte sagt att jag tycker att hundar ska rusa hit och dit, men om det händer kan en annan hunds tillsägelse göra att hunden aldrig gör om det.

Tänker på flaten som glad i hågen fick syn på mina hundar ute i havet och kom som ett lokomotiv men tittade till en sekund och hejdade sig ”dom såg inte så glada ut” mina hundar hade iklätt sig ”uppfördigminen” och stod helt stilla och bara tittade. Såg dödligt livsfarliga ut. De frånsprungna hundägare ropade flitigt för syns skull, hunden var helt klart döv, men han tänkte ”jag försöker hälsa ändå”. Blandisen var närmast och han sa ”vovov” med barsk stämma och flaten som plötsligt hörde igen, stannade upp tittade på bägge mina hundar, tittade bakåt mot stranden, gjorde det ett antal gånger.

Sedan vände han helt om och galopperade till matten och stannade helt frivilligt där.
Den bistra verkligheten i form av en eller flera tillsägande hundar påverkar också hundens lust att främst välja sin ägare. Social fostran är verklighet i motsats till trygghet och de bägge förutsättningarna påverkar varandra. Systemet ser ut så.

Förr i tiden gavs hundar möjlighet att fostra andra hundar med stökiga beteenden och då fanns det nästan aldrig några sådana framrusningar, på så vis är det svårare för oss hundägare idag.

En vettig hund är inte bara en problemutsatt hund utan också en nödvändig resurs i samhället där hundar vistas. Ett utfall eller tillsägelse har som mål att få bli respekterad och lämnad ifred… om man så vill.

Det finns inga enkla lösningar men det finns ofta lösningar som man kan prova.

Glöm inte att vi alla handlar så gott vi kan efter det förstånd vi har, det är den glada och sorgliga sanningen.

Annonser

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Mer om att möta andras hundar

  1. Gun skriver:

    Önskar jag och min hund hade träffat dig för flera år sedan men är så glad att jag fick möjligheten till slut. Upplever att du är en av få som verkligen FATTAR vad hundar, stress o kommunikation handlar om. Hoppas att många fler kommer att ”hitta” dig o dina promenader. GUN

  2. Ping: Daren Zenner

  3. Ping: Joe Olujic

  4. inspired posters skriver:

    Wow that was strange. Ijust wrote an really long comment
    but after I clicked submit my comment didn’t
    appear. Grrrr… well I’m not writing all that over again. Anyways, just wanted to say great blog!

  5. Hello there, You have done a great job. I will definitely digg it and personally suggest to
    my friends. I’m sure they will be benefited from this site.

  6. Ping: Phil Pustejovsky

  7. Hello,after reading this amazing piece of writing
    i am as well cheerful to share my experience here with friends.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s