Vad hände med termen Alfavarg?

Följande artikel är översatt av Ingrid Lingmark med benäget tillstånd av Dr L. David Mech, artikeln är hämtad ur International Wolf Centers tidning Winter 2008.

Ordet knutet till vargen har en lång historik. I många år har böcker och artiklar om vargar nämnt alfahannen och alfatiken eller alfaparet. I många populära skrifter används ordet än idag. Emellertid kan skarpa observatörer ha noterat att under de senaste åren har den trenden börjat försvagas. Till exempel, 19 prominenta vargbiologer från både Europa och Nordamerika nämnde aldrig termen alfa i en lång artikel om reproducerande vargpar. Artikeln kallad ”The Effects of Breeder Loss on Wolves” publicerades 2008 i ett nummer av “Journal of Wildlife Management”. I den 448 sidor tjocka boken “Wolves: Behavior, Ecology and Conservation” utgiven 2003 av Luigi Boitani och mig själv och skriven av 23 författare, nämns alfabara på sex ställen och då enbart för att förklara varför termen är föråldrad.

Denna förändring i terminologin speglar ett viktigt skifte när det gäller hur vi ser på vargens sociala beteende. Hellre än att se en vargflock som en grupp djur organiserade med en ”top dog” som slagit sig fram till toppen, eller ett hanne-hona par av sådana aggressiva vargar, har vetenskapen kommit underfund med att de flesta vargflockarna är mestadels endast familjegrupper formade exakt på samma sätt som mänskliga familjer är formade. Det är en vuxen varghanne och en vuxen varghona från skingrade flockar, som vandrar runt tills de finner varandra och ett område som är tomt på andra vargar och som har adekvata bytesdjur, uppvaktar, parar sig och producerar sin egen kull valpar.

Ibland involverar denna process bara en könsmogen hanne som uppvaktar en könsmogen hona i en grannflock och paret slår sig ner i ett område intill en av originalflockarna. I mer mättade populationer kan det innebära att vargar flyttar många kilometer bort i bortersta änden av ett vargområde och finner partners där som har sökt sig ut och bort på liknande sätt. Detta är en process som hjälper en växande vargpopulation att utvidga sitt område. Ett gott exempel är den ständigt växande vargpopulationen i Wisconsin. Där är det inte bara huvudpopulationen i de norra delarna av staten som fortsätter att utvidga sig via fler och fler vargrevir, utan vargarna har också lyckats skapa en population i den centrala delen av delstaten genom denna skingring och förökning av flockar. För tillfället finns det ungefär 18 flockar i centrala Wisconsin.

Men nu tillbaka till familjen. Det ursprungliga och nya paret vargar föder upp sina valpar, matar dem och tar hand om dem precis som alla andra djur tar hand om sina ungar. Allt eftersom valparna växer och utvecklas guidar föräldrarna dem naturligtvis i sina aktiviteter och valpar följer efter. Under hösten när valparna börjar följa föräldrarna bort från lyan eller rendezvous platsen och cirkulerar nomadiskt runt i reviret följer valparna med föräldrarna och lär sig att hitta. Föräldrarna faller då automatisk in i ledarrollen i flocken när de guidar sina valpar genom reviret. Denna ledarskapsroll innefattar emellertid inget som helst slagsmål om toppen av gruppen, för precis som i mänskliga familjer följer de unga naturligtvis sina föräldrar i deras spår.

Visst är det så att valparna när de utvecklas vidare skaffar sig ett visst mått av självständighet, och en del individer kan temporärt vandra bort från gruppen och upptäcka det ena och det andra under flockens strövtåg. Föräldrarna fortsätter emellertid att guida gruppen när de jagar villebråd, revirmarkerar sitt område, jagar bort asätare från sina byten, eller skyddar gruppen från grannvargar som de kan råka träffa på.

Allt eftersom fortsätter valparna att utvecklas och blir ett år gamla, då producerar föräldrarna ännu en kull valpar, vilka blir de yngre syskonen till den första kullen. Återigen fortsätter föräldrarna att guida och leda den nya kullen tillsammans med den äldre kullen och fortsätter vara flockens ledare. Ettårsvalparna dominerar naturligt de nya valparna precis som bröder och systrar i en mänsklig familj kan komma att vägleda sina yngre syskon, men fortfarande existerar det inte någon generell strid för att försöka uppnå flockledarskap. Det stannar helt naturligt följdriktigt kvar hos de ursprungliga föräldrarna. Några av de äldre syskonen kommer att sprida ut sig mellan ett och två års ålder i några andra populationeroch några kommer att stanna med flocken till ungefär tre års ålder. Till slut kommer dock alla att ha skingrat sig och försökt finna partners och starta egna flockar.

Given denna naturliga beskrivning av vargflockar, finns det inte längre något skäl till att referera till föräldradjuren som alfadjur mer än det skulle finnas skäl till att kalla föräldrarna i en mänsklig familj för ”alfa”paret. Därför refererar vi nu till dessa djur som hannen (the male breeder) och tiken (the female breeder) och vargparet (the breeding couple) helt enkelt som föräldrarna.

Så hur kom vetenskapen så långt bort från spåret att de började kalla vargföräldrarna för alfas? Svaret är en intressant historia som försiktigt visar hur vetenskap utvecklas. För flera decennier sedan innan det gjorts särdeles många studier av vargen under naturliga förhållanden, började vetenskapsmän att intressera sig för djurens sociala beteende och trodde att vargflocken var en slumpvis sammansatt samling av vargar som kom tillsammans då vintern närmade sig för att bättre kunna jaga stora bytesdjur. Därför för att kunna studera vargen på det enda sätt de kände till, samlade dessa människor ihop vargindivider från olika djurparker och placerade dem tillsammans i ett inhägnat område.

Dessa djur kom naturligtvis att ha konflikter ned varandra och till slut forma en sorts dominans hierarki. Detta är som den klassiska hackordningen ursprungligen beskriven i en hönsflock. I dessa fall är det passande att referera till de topprankade individerna som alfas, antydande att de tävlade och slogs för att uppnå sin position och så var det också med vargar som placerade tillsammans på ett konstgjort sätt. Därför blev det så att den ledande beteendeforskaren Rudolph Schenkel publicerade en välkänd monografi som beskriver hur vargar interagerar med varandra i en sådan grupp, görande gällande att det finns en topprankad hanne och en topprankad hona i en flock och refererande till dem som alfas. Denna klassiska monografi var den ledande litteraturen rörande vargars sociala beteende när jag skapade min bok ”The Wolf Ecology and Behavior of an Endangered Species” på sent 60-tal.

Denna bok var en syntes av tillgänglig information om vargar på den tiden, så jag inkluderade många referenser till Schenkels studie. Boken kom lägligt eftersom ingen annan syntes om vargar hade skrivits sedan 1944 so ”the Wolf…” sålde bra. Den publicerades ursprungligen 1970 och publicerades åter som pocket 1981 och trycks fortfarande. Mer än 110 000 böcker finns nu i cirkulation. De flesta andra generella vargböcker har förlitat sig övervägande på ”The Wolf…” som informationsunderlag, på detta sätt spridande den felaktiga informationen om alfavargar vitt och brett.

Slutligen sent 1990-talet då jag hade levt med en vild flock vargar på Ellersmere Island nära Nordpolen och under flertalet somrar, direkt bevittnat interaktionen mellan föräldravargarna och deras avkomma, så beslutade jag mig för att korrigera denna felaktiga information. Då hade emellertid både lekmanna publiken allmänheten och de flesta biologerna helt och fullt adopterat alfakonceptet och terminologin. Det verkade som om ingen kunde prata om en vargflock utan att nämna alfadjuren. Många människor skulle komma att fråga mig om vad som gjorde en alfavarg och vilken sorts slagsmål och hävdelse som krävdes för att få den positionen. Därför publicerade jag artikeln ”Alpha Status, Dominance and Division of Labor in Wolf Packs” i ”Canadian Journal of Zoology” för att formellt korrigera den felaktiga informationen i den vetenskapliga litteraturen. Jag följde upp artikeln år 2000 med artikeln ”Leadership in Wolf ‘Canis Lupus’ Packs” i ”Canadian Field Naturalist” och vidareutvecklade där mer i detalj rollen som föräldrarna har i vargens sociala ordning.

Det har emellertid sagts att det generellt tar 20 år för ny vetenskap att till fullo sippra in i det allmännas medvetande inkluderande även nya medicinska genombrott. Detta verkar bevisas som sant genom begreppet alfavarg. Flera av mina varg biolog kollegor har accepterat uppdateringen, andra har korrigerat sig själva mitt i sin konversation med mig, medan åter andra fortfarande verkar ha glömt hela frågan. Det är uppmuntrande verkligen att få se nya publikationer som den som jag citerade i introduktionen som har adopterat den korrekta terminologin.

Denna fråga handlar inte bara om semantik eller politisk korrekthet. Det är en fråga om biologisk korrekthet så att den term vi använder för reproducerande vargar exakt fångar den biologiska och sociala rollen hos djuret istället för att bevara ett felaktigt synsätt för all framtid.

Ett ställe där denna fråga kan bli särdeles förvirrande är Yellowstone National Park där ett stort antal av allmänheten spenderar mycket tid med att observera vargarna tillsammans med varg biologer och naturälskare. Eftersom Yellowstones varg population nyligen återskapats och åtnjuter en stor tillgång på bytesdjur (6000-11000 hjortar, 4000 bisonoxar och hundratals mindre klövvilt av skilda arter, älg och andra bytesdjur,) är vargflockens struktur mer komplicerad där än den är i de flesta andra varg populationer. I dessa flockar söker sig de unga vargarna bort mycket senare, först vid 2 till 3 års ålder istället för ett till två, på detta sätt blir flockarna större och innehåller fler könsmogna individer än de flesta flockar gör någon annanstans. I dessa flockar där både mor och och några av hennes döttrar blir könsmogna, kan alla ibland para sig under samma år, döttrar parar sig mestadels med hannar utifrån.

När mer än en hona föder i en flock, blir tikarna mer hävdande, så det är sannolikt passande att referera till ursprungsmodern som ”alfatiken” och kalla döttrarna ”beta”. Observatörerna i Yellowstone använder vanligtvis denna terminologi, men alldeles för ofta blir denna terminologi lite slappt knuten till alla reproducerande vargar. Även i flockar där det bara finns ett reproducerande par. Även om det är inte inkorrekt att användaalfa när det kopplas till flockar med flera reproducerande par, så borde det vara möjligt och t o m önskvärt att använda en mindre laddad terminologi .Till exempel den topprankade tiken kan kallas den dominanta tiken eller matriarken och hennes reproducerande döttrar de underordnade. Eller individuellt om tikarna faktiskt uppvisar en dominansordning den andra eller tredje handsrankade individen kan helt kallas för det. Denna vinkling kan komma att vidare reformera varg terminologin och erbjuda både vetenskapen och allmänhetens en mer korrekt uppfattning om vargen.

Förhoppningsvis kommer det att ta kortare tid än 20 år för media och allmänheten att adoptera korrekt terminologi och på så sätt en gång för alla avsluta den urmodiga synen på vargflocken som en aggressiv samling av vargar som konstant tävlar med varandra för att ta över flocken.

L. David Mech är forskare och vetenskapsman knuten till U.S. Geological Survey och grundare och vice ordförande vid ”International Wolf Center. Han har studerat vargar i 50 år och givit ut åtskilliga böcker och flertalet artiklar om ämnet.

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Varg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vad hände med termen Alfavarg?

  1. survey responses skriver:

    Hello there! Quick question that’s completely off topic. Do you know how to make your site
    mobile friendly? My web site looks weird when viewing from my apple iphone.
    I’m trying to find a template or plugin that might be able to fix this issue.
    If you have any suggestions, please share. Thanks!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s