TV 4 Stockholm om hundslagsmål

Fredagen 10 augusti hör jag från ett annat rum TVn med ett inslag om hundar, och hamnar i en beskrivning av en hundkonflikt, som illustreras av en wheaten terrier med krage. TV 4 har på allvar engagerat sig i hundslagsmål. Hundars konflikter har blivit nyheter. Senaste nytt från hästhagen A bet B som sparkade C.

Vad är det som händer egentligen ?

Terriern har anfallits av en annan hund som ”bitit” i nacken och då har hundägaren lyft upp terriern så att den anfallande hunden bitit i benet istället. Därav kragen. En annan anonym hundägare har sparkat ”den anfallande” hunden (samma hund?) en annan gång, och ”klarat” sina hundar från … vaddå?

 På 50-talet lärde jag mig, lyft inte upp hunden. Sedan lärde jag mig praktiskt också på 50-talet, att en hund som biter, tar tag, håller i och lämnar inga märken om du är stilla. Kanske ett blåmärke. Mindre hundar kan ge blodvite.

Att lyfta upp sin hund så att ”den anfallande” hunden måste hoppa för att nå kontakt, och hundar tar kontakt med munnen, de har inga händer, det betyder att det kan uppstå skador som ej uppstått om hunden varit på marken.

I en hundkonflikt är det alltid två hundar inblandade. Det ytterst subtila utbytet hundar har med framför allt blicken är osynligt för de flesta hundägare. Den hund, som så att säga blir attackerad, har signalerat ok.

När jag köpte min schäfertik på 80-talet 2,5 år gammal, ville jag ha en stor och hundilsken. ville prova några teorier i min forskning kring hundars konflikter. Hade en vorsteh och en kleiner münsterländer innan också tikar 9 år och 4 år. Schäfern fanns i Kumla hos en uppfödare och vi begav oss dit, jag, mina barn 9 och 10 och hundarna. Schäfern verkade ok, lite hårdhänt (stressbeteende) mot barnen, men fullt utvecklingsbar.

När det var tal om att ta hem henne på prov, sa jag, att schäfern måste träffa mina tikar först. Kvinnan som hade hunden blev grön och vit i ansiktet och jag sa, jag hämtar mina hundar. Sedan mer än 30 år kan mina hundar oavsett bakgrund möta vilka hundar som helst utan att konflikt uppstår. Mina hundar har hanterats fram till detta. Det är min lägsta förväntan på vad jag kan åstadkomma som ”ledare”.

Så jag släpper lös vorstehn och har münstern kopplad, hon är lite hetare. Schäfern framförs i dubbla koppel och halsband, hon vrålar givetvis med all ragg rest. Då säger jag ”släpp henne”. Jag har sett en förstenad människa, det tog sin tid att lösa förstelningen och få av alla halsband. Mina hundar hade redan insett att det var en vettskrämd schäferplutt som skällde, och stoppat sina nosar i en buske. Hundar nosar alltså avledande för att minska hotbilden, vända bort blicken och minska risken för konflikt och göra något som också den andra hunden kan dela. En god sysselsättning.

Så den äntligen lössläppta schäfern rusar vrålande fram till busken och nosar hon med. Sedan tog vi en kort promenad och så åkte vi hem med vår nya schäfer, som efter en anpassningsperiod levde i total frid och fred med de andra damerna och också så småningom blev en väldigt hundsnäll hund.

Min nuvarande vorsteh har blivit attackerad i mörker av två hundar (stallhundar på landet) och biten, fast det funkar bra nu hundarna emellan, och situationen var mycket extrem, men i övrigt har jag under 50 hundår inte blivit ”attackerad”. Dels därför att jag inte uppfattar en hundkontakt som en ”attack”, dels för att mina hundar inte är osäkra vid hundmöten, jag är inte osäker, jag har kunskap, jag tycker om hundar, andras också och människor, jag kan förstå, överse och jag är inte aggressiv själv.

Aldrig har jag sparkat en hund, jag säger ”hej på dej lille vän” mina hundar hör att jag är vänlig och lugn och de blir lugna. Jag ropar till hundägaren, ”det går bra, ingen fara”, jag tröstar och lugnar andra hundägare.

Skulle det bli gruff så stelnar mina hundar och står still och den andra hunden ”hör” det och byter alltid attityd. Om inte så vet jag att mina hundar stänger av ”stök” och att de kommunicerar, dvs har ett mål med sin ”aggressiva” reaktion, vilken = fred. Reaktioner som låter ”arga” hos normalstressade hundar är hundspråk. Fyller funktion och bör delegeras till hunden. De är bäst på detta.

Till sist visar TV4 upp ett papper med ”brott kan ej styrkas” , bara tårarna som fattas, men det är inte olagligt att bita annan hund.

Kunskapens väg är hård och ledsam, men ingen kan eller bör ha hund utan att ödmjukt sätta sig in i hur hundar kommunicerar. En lös annalkande hund är sannolikt ung och aningslös. Låt en uppfostrande tik ge den en tillsägelse, normal reaktion hos hund, när artfrände närmar sig för fort. EJ AGGRESSIVITET. Utan ett funktionellt beteende som de flesta hundägare tolkar som aggressivitet hos den egna hunden. Man blir osäker och så skapar man ett avståndsökande beteende hos den egna hunden. Och sedan skriker man till andra ”koppla din hund”. 

Eller så hamnar man i TV 4 om man så vill. Min vorsteh och min blandis blev båda attackerade av ryggsäcksvaktande dvärgpudel vid fikapaus i förrgår. Om de inte höjt sina huvuden och tittat bort kunde båda varit kändisar och haft krage. Dvärgpudeln var dessutom lös.

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s