”Högg för att döda”

Så stod det i Expressen författat av Tobias Karlsson tisdagen 26 juni. En pitbull högg för att döda lilla Oscar. Oscar är en westie.

Jag föreläser om hundkonflikter för att jag vill lära människorna om hundars konflikter, varför och hur hundar har konflikter och hur man kan hjälpa sin hund att ha bra och meningsfulla konflikter som leder till långvarig fred. Vi människor har konflikter, inte minst med hundar, och man undrar ibland hur människor tänker. Hur skulle vi kunna leva utan konflikter eoch dess lösningar.

 Hundar skriver inte insändar, skrivelser eller ber att få ett samtal. Hundar hoppar på. Hundar hoppar på varandra. Normalt hundbeteende. Många hundägare sedan 2-50 år blir vettskrämda, men det beror på att de saknar kunskap om hund. Kunskap kan man skaffa sig om man vill.

Man får vara hur okunnig man vill för mig, mina hundar klarar det, men man får inte påstå sig vara en auktoritet i så fall och skriva sådant rent nonsens som ”högg för att döda”. Hur länge hade hunden planerat det dådet? Man får inte heller författa beslut på rädsla, kvällsjournalistik (vilket även DN verkar ha hemfallit åt i hundsammanhang) och noll brist på förankring i mätbar, resonerad kunskap.

För att bli duktig på att avvärja konflikter måste hundar ha konflikter och få erfarenhet av dem. En ung lätt eller mer stressad hund kan göra väldigt fel, men det växer bort i en god miljö. God miljö betyder snälla lugna människor överallt. Ska ungdomar avlivas och fördömas för sin bristande erfarenhet?

Jag anser att merparten hundkonflikter skapas av hundägarna. Hundarna hanteras stressökande och bristande förmåga hos hundägare att fatta långsiktiga beslut och ta ansvar som hundförälder leder till skador, som hundar aldrig ensamma skulle skapat. Kunskap. Också rädsla för omgivningens reaktioner är en  stor bov.

 Vad som exakt hände mellan ”lilla Oscar”, en uttryckt klar värdering  Lille Oscar är en west highland terrier. (Brevbäraren i min ungdom hade svårt att leverera någon post alls på grund av grannens westie som mestadels dagligen högg i protest mot postverket, eller så. Svårt att cykla med en westie i byxbenet.) och ”pitbullen” vet jag inte, men en hund som slåss utför något socialt, han vill ha en reaktion tillbaka. Han hoppar på och lyssnar, hoppar på och lyssnar, ”hör du mig nu”? Terriers brukar inte göra det.

Det blir ”upprepade anfall”  och ”högg för att döda” i svensk press. En hund som dödar hundar, det finns en och annan främst jakthund som gör, de med stor kamplust, då skakas hunden så att ryggen bryts.  Då blir det inte skador vid nacke och huvud.

En attack som riktar sig mot nacken är en normal konflikthandling, inget dödande. Sedan är det alltid två hundar som bråkar. På mina filmer ser jag den påhoppade hunden ta ögonkontakt med påhopparen och så smäller det.

Klumpigt gjort av båda, men sådant händer, och nästa gång händer det kanske inte. För att de lärt sig något av konflikten ingen ville ha.

En väldigt stressad hund som går i koppel mycket tex i Stockholms stad kan vara mer hårdhänt i en konflikt, men stress går att minska och hunden förändras då om det inte gått väldigt långt. Att minska sin hunds stress i Stockholm är svårt om man är laglydig. Egenkontroll dvs att vara lös är nämligen allra bästa sättet.

”Trots angreppet fick ägaren behålla sin kamphund”. Bildtext. Bara tanken att någon person skulle försöka ta ifrån mig min hund… En hund är inte ett sorts redskap utan ett tecken på ett kärleksförhållande.

Att ha/sakna empati, dvs förmågan att fast det är svårt, leva sig in i att ingenting är riktigt så enkelt som det i all okunnighet kan verka. För empati krävs det medmänsklighet och eftertanke. Eller ska vi skapa ett samhälle som belönar dem mest som har minst empati. Ingen jag har mött i mitt liv, har med lätthet skiljts från en svår hund. Fast det gått både 30, 40 och 50 år eller mer sörjer man fortfarande just den hunden. Frågorna är kvar. Fast om empati inte är en big issue, kan man ju strunta i hur andra människor egentligen känner. En hundattack är ju så mycket värre…., får iallafall mer pressutrymme.

Bakom varje hund finns minst en människa, ofta flera, hundar har många vänner, och det är om de människorna varje hundartikel om attacker och hjälteromantik handlar. Hundar läser inte.

Om Ingrid Lingmark

Alla dessa hundar... Mina tankar om hundar och samhället.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s